Besvarat av Ustadha Zaynab Ansari  l  Källa: Spa.qibla.com

Fråga: 

Lär koranen ut att man ska döda, beskatta och konvertera icke-troende som en grundläggande princip? Och lär koranen även ut att träden i de sista dagarna kommer att ropa ut ”det finns en jude bakom mig, kom och döda honom”?

Svar:

I Allahs, den mest Nåderikes, den mest Barmhärtiges namn.

Kära broder,

i korthet är svaret nej.

Koranen lär inte ut någon princip om att ”otrogna” ska dödas, beskattas eller konverteras.

Svaret på din andra fråga är också nej. Det du återger är ett uttalande, eller en hadith, från Profeten Muhammed (frid och välsignelser över honom). Lärda har olika åsikter om hur detta uttalande ska tolkas. Den bästa metoden för att förstå denna hadith är att söka information i Profetens (frid och välsignelser över honom) biografi. När han etablerade den första islamiska staten i Medina betraktade han judarna som allierade och slöt ett avtal med dem. Först när de bröt mot detta avtal och allierade sig med muslimernas fiender ändrade han sin policy gentemot dem. Det är möjligt att denna hadith återreflekterar den spänning som uppstod mellan muslimerna och judarna i Medina. Ha dock i åtanke att Islam beviljar en särskild status till både kristna och judar som vi kommer att se längre ner.

Först, låt oss titta på varifrån dessa uttalanden kommer. Dessa är vanliga stereotyper om Islam. Människor som inte förstår religionen anklagar ofta Koranen för att lära ut våld och anti-semitism. Olyckligtvis så har många människor som tror på dessa vanföreställningar en klart Islamofobisk inställning som hindrar dem att se några som helst positiva sidor med Islam.

Islam är ett 1400 år gammalt sätt att förhålla sig till livet. Man tar inte enbart Islams heliga bok, Koranen, och göra svepande uttalanden om religionen, särskilt inte om man saknar utbildning och kvalifikationer för att tolka Koranen.

Koranen refererar till olika grupper av icke-muslimer. Först erkänner Koranen mänsklighetens naturliga mångfald. ”Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars Gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.”(Koranen 49:13)

Det erkänns också att människor är olika vad gäller religion och etnicitet. ”Om Gud hade velat, hade Han gjort er till ett enda samfund, men Han låter den gå vilse som vill [gå vilse] och Han vägleder den som vill [vägledas]; ni kommer helt visst att få stå till svars för era handlingar.” (Koranen 16:93)
Vad säger då Koranen om ”otrogna”? Först och främst, vad betyder beteckningen otrogen? Det är en beteckning som inte återfinns i Koranen. Det är en beteckning som kristna historiskt sett använt om icke-kristna, framförallt muslimer. Den kristna läran har aldrig erkänt Islam som en legitim religion; alltså betraktades muslimer som ”otrogna” och placerades vanligen i samma kategori som ”hedningar” och ”barbarer”.

Koranen talar om ”kuffar”, som kan översättas med de som inte tror, eller de som döljer sanningen, eller de som förnekar sanningen om Gud och Hans Profeter. Det är dock inte korrekt att översätta ”kafir” [singular av ”kuffar” – översättarens anmärkning] med ordet otrogen. Koranen betecknar inte heller alla icke-muslimer som ”kuffar” eller icke-troende.

Koranen berättar om en grupp av icke-muslimer som går under beteckningen ”Ahl al-Kitab” eller Bokens Folk. Detta är människor som tidigare har nåtts av Gudomlig uppenbarelse, framförallt kristna och judar. Det innebär att Koranen per automatik erkänner de tidigare abrahamitiska religionerna och ger en särskild status åt dess efterföljare, kristna och judar. Vad som är ironiskt är att de kristna och judiska lärorna inte på något sätt erkänner Islam som en Gudomligt uppenbarad religion, även när Islam erkänner både kristendom och judendom som det, och det är så gott som alltid Islam som anklagas för intolerans.

Koranen är kulmineringen av den abrahamitiska traditionen. Muslimer tror att Koranen är kompletteringen av Guds budskap till mänskligheten. Muslimer tror också på att Koranen har bevarats i sin ursprungliga form sedan den uppenbarades för över 1400 år sedan. Till skillnad från Bibeln har Koranen inte förändrats av människor. För muslimer är detta ett mirakel och ett bevis för Guds omsorg om mänskligheten.

Låt oss titta på en av de mest missförstådda avsnitten i Koranen:
”Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er…”

De flesta citerar enbart den första delen av verserna, i sin helhet lyder de:
”Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden. Kämpa inte mot dem i den heliga Moskéns närhet, om de inte själva tar upp striden där; men kämpar de mot er [där], så döda dem. Det är förnekarnas lön. Men om de lägger ned vapnen [skall de se att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. Och kämpa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare].” (Koranen 2:190-193)

Låt oss titta på tolkningen av dessa verser. Först, låt oss se på det historiska sammanhanget. Dessa verser uppenbarades under en tid då Islam var under belägring, då det lilla muslimska samfundet slogs för sin överlevnad mot betydligt starkare polyteister. Profetens (frid och välsignelser över honom) biografi gör det klart att han predikade fredligt under de första 13 åren av sin mission. Han lämnade Mekka för Medina för att starta om på nytt. Även när polyteisterna i Mekka förföljde muslimerna och länsade deras hem tvekade Profeten (frid och välsignelser över honom) att strida. Han tog till vapen först efter det att Gud gett honom tillåtelse:

”Tillåtelse [att kämpa] har de mot vilka ett orättfärdigt krig förs – och Gud har makt att ge dem stöd” (Koranen 22:39)

De första striderna som muslimerna deltog i var i självförsvar. De var disciplinerade och följde en strikt uppförandekod. Icke-stridande, inklusive kvinnor och barn, var aldrig mål för striderna. Utöver detta undvek muslimerna att förstöra egendom, boskap och träd.

Även då Islam spred sig utanför den arabiska halvön till de bysantinska och sassanidiska rikena (Syrien och Persien) beviljades icke-muslimer särskilda rättigheter. Om de accepterade det nya islamiska styret slöts avtal och icke-muslimerna betalade en särskild skatt, jizya. Deras val bestod inte av ”konvertera”, ”dö” eller ”betala skatt”. Icke-muslimerna tilläts utöva sin egen religion och upprätthålla sina egna institutioner. Istället för att konvertera till Islam betalade de jizya, eller skatt per invånare. Skatten undantog dem från kravet på militär tjänst och gav dem en särskild status i det islamiska systemet. Många icke-muslimer välkomnade det nya muslimska styret eftersom de visste att de hade givna rättigheter under det. I verkligheten avrådde vissa muslimska ledare från konvertering eftersom de föredrog att inhämta skatten. Detta bidragssystem var mycket förenligt med den politiska ekonomin i den dåtida världen.

Islam kunde inte ha haft sin stora spridning om muslimernas första genmäle vid att döda ”otrogna”. Inom hundra år efter Profetens (frid och välsignelser över honom) död hade Islam spridits från Spanien i väster till Kina i öster. Islams inledande utbredning var genom politiska och militära insatser. Dock ska man ha i åtanke att muslimska ledare oftast säkerställde att den lokala befolkningen kunde utöva sin egen religion och ha sina egna institutioner, förutsatt att de accepterade det muslimska styret och betalade sin skatt. Muslimer härskade över områden som Indien i århundraden och tvångskonverterade aldrig befolkningen. Indien förblev till största delen hinduiskt även under muslimskt styre.

Ottomanerna skapade ett mångetniskt samhälle med flera religioner där muslimer, kristna och judar levde i fredlig samverkan. Faktiskt bestod Ottomanernas militära elitstyrka, Janissarerna, huvudsakligen av kristna.

Islams tolerans och välkomnande av andra religioner blomstrade på platser som Spanien där muslimerna skapade en miljö för lärande, vetenskap och konst. Kristna flockades till universiteten i det muslimska Spanien för att studera.

Fundera över detta:

När katolikerna återerövrade det muslimska Spanien beordrades oftast muslimer och spanska judar att konvertera till kristendomen, utvisas eller dö.
Var tog de spanska judarna vägen då de flydde från katolikerna? De sökte skydd hos de ottomanska muslimerna i Istanbul. Detta var på 1400-talet. Från den tiden till idag finns judiska kvarter bevarade i Istanbul där människor fortfarande pratar spanska, ättlingar till de spanska judar som fann en fristad hos muslimerna.

Låt oss återvända till Koranen:

Koranen säger, ”De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.”(Koranen 2:62)

Och Koranen säger också, ”Tvång skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.” (Koranen 2:256)
Idag är Islam den snabbast växande religionen i världen. Idag, som igår, och som i gångna tider så talar Islam till människors hjärtan med det vackra budskapet att ”Det finns igen Gud utom Allah och Muhammad är hans sändebud”.

Det är ett budskap som har inspirerat oräkneliga troende från skiftande miljöer, bakgrunder och livssituationer, en religion som utövas av mer än 1,5 miljarder människor över hela världen inklusive min egen familj som från början var kristna, men som upptäckte Islams vackra budskap för mer än 30 år sedan.

Må Gud leda oss alla på rätt väg.

Och Gud vet bäst.

Ustadha Zaynab Ansari

_________________________________________________________________________________________________________
Fragaimamen.se förser sveriges muslimer med lärdas svar på deras frågor om islam. Vi som står bakom Fragaimamen.se tar inget ansvar för eventuella missförstånd, fel implementering av våra svar eller andra möjliga händelser som kan uppstå efter läsning av våra svar. Alla våra svar får fritt spridas på nätet med villkoret att frågans länk eller Fragaimamen.se nämns som källa. Vid eventuella frågor eller synpunkter, kontakta oss på kontakt@fragaimamen.se