Organdonation & transplantation
Besvarat av mufti Muhammad ibn Adam al-Kawthari
Källa: Daruliftaa.com
Fråga:
Är organtransplantation tillåtet?
[Fråga imamen: Läsaren uppmanas att läsa hela det svar som ges. Svaret är så utformat att det är lätt att i vredesmod lämna det halvvägs igenom och därigenom gå från läsningen med en ofullständig bild av vad islam säger inom ämnet.]
Svar:
I Guds, Den Mest Nåderikes, Den Mest Barmhärtiges namn.
Frågan om organtransplantation har varit en mycket omdebatterad fråga bland de stora nutida lärde från hela världen. Det har diskuterats i olika fiqh (rättslära) seminarier och många korta och detaljerade verk har författats i ämnet.
Majoriteten av de lärde från Indien och Pakistan är av åsikten att organtransplantation inte är tillåtet, medan många arabiska lärda och vissa lärde från den indiska subkontinenten gav tillstånd till det under vissa förutsättningar, (uppgifter om dessa villkor kommer att nämnas längre fram). Ingen har gett ett allmänt villkorslöst tillstånd för transplantation av organ.
Här måste det påpekas att denna fråga är modern och det är förstås omöjligt för oss att hitta uttryckliga utlåtanden gällande det i de klassiska verken. De nutida lärdes åsikter baseras därför på shari’ans allmänna och breda riktlinjer. Det är uppenbart att detta kommer att leda till meningsskiljaktigheter, så därför bör ingen åsikt fördömas, eftersom alla de lärdes avsikt är att behaga Gud och leva ett liv som är i enlighet med shari’an.
1) Åsikten att det är inte är tillåtet
Precis som det har nämnts tidigare, så är majoriteten av de lärde från Indien och Pakistan av åsikten att organtransplantation inte kan anses vara tillåtet på grund av att skadorna och skadeverkningarna av det övervinner de potentiella fördelarna.
Deras åsikt bygger på följande grunder:
a) den första och viktigaste är att Gud den Allsmäktige har hedrat människan.
Gud den Högste säger:
“Vi har sannerligen visat Adams barn stor heder.” (Surah al-Isra, V. 70)
På grund av detta är det en väletablerad princip inom shari’an att alla organ i en människokropp, oavsett om man är muslim eller icke-muslim, är heliga och får inte förvanskas. Att dra nytta av någon del av en människa är förbjudet (haram).
Gud den Allsmäktige gjorde människorna till de bästa skapelserna och skapade allt till gagn för dem. Gud den Högste säger:
“Det är Han som för er har skapat allt vad jorden bär.” (Surah al-Baqarah, 2.29)
Det är därför tillåtet för en människa att dra nytta från varje Guds skapelse, vilket inkluderar djur (under vissa förutsättningar), växter och livlösa ting. Det skulle därför vara oresonligt att plcera människor i samma kategori som ovanstående saker genom att ge tillstånd till att använda delar och dra nytta av deras kroppar, som kräver att man skär, hugger av och amputerar delar av kroppen. Detta är helt oresonligt och förbjudet på en människokropp.
En mycket känd hadith förhindrar användningen av människodelar. Sayyida Asma bint Abi Bakr (må Allah vara nöjd med henne) återberättar att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) sade: “Guds förbannelse är över en kvinna som bär falskt hår (från människor) eller ordnar det åt andra.” (Sahih Muslim, nr. 2122)
Imam al-Nawawi (må Gud vara barmhärtig mot honom) skriver i förklaringen av denna hadith:
“Om människohår används, är det då förjudet enligt konsensus, oavsett om det är en mans eller kvinnas hår, på grund av de allmänna återberättelserna som förbjuder detta. Och det är dessutom förbjudet att dra nytta av håret och alla andra organ från en människokropp på grund av dess helighet. Håret från en människa, och alla dess kroppsdelar måste begravas.” (Kommentar av Sahih Muslim, av Nawawi, sid. 1600)
Juristerna (fuqaha) har sagt att det i fall av extrem nödvändighet och när det inte finns något annat alternativ tillgängligt, så blir till och med förbjudna saker, såsom gris och alkohol, tillåtna. Men till och med i en sådan situation förblir det förbjudet att konsumera eller dra nytta av en människokropp.
Det anges i al-Fatawa al-Hindiyya:
“Om en person fruktade död på grund av hunger och en annan person sade till honom: “Skär av min hand och konsumera den.” eller han sade: “Skär av en del av mig och ät den.”, kommer det att vara förbjudet för honom att göra det. Likaså är det otillåtet för en desperat person att skära av en del av sig själv och äta den.” (al-Fatawa al-Hindiyya, 5/310)
‘Allama Ibn ‘Abidin (må Gud vara barmhärtig mot honom) förklarar:
“…Därför att en människas kött förblir förbjudet även under svåra och tvingande situationer.” (Radd al-Muhtar, 5/215)
Imam Ibn Nudjaym (må Gud vara barmhärtig mot honom) anger:
“Det är förbjudet för den som är döende av hunger att konsumera maten [som tillhör] en annan person som också är döende av hunger, inte heller kommer det att vara tillåtet att konsumera någon del av den andra personens kropp.” (al-Ashbah wa al-Naza’ir, sid. 124)
Fuqaha har också sagt att om man med våld hade tvingats till att döda en annan människa, kommer det inte att vara tillåtet, även om ens eget liv är i fara.” (Se: al-Kasani, Bada’i al-Sana’i, 7/177 & Ibn Qudama, al-Mugni, 9/331)
Imam al-Marghinani (må Gud vara barmhärtig mot honom) säger gällande en människas helighet:
“Det är förbjudet att sälja håret från en människa, eftersom det är (förbjudet) att dra nytta av det, för en människa är hedrad och helig, och det är inte tillåtet att vanära någon del av en människas kropp.” (al-Hidaya 4.39)
En människokropp är helig även efter hans/hennes död. Guds Sändebud [saw] sade:
“Att bryta en död persons ben är samma (i synd) som att bryta en levande persons ben.” (Sunan Abu Dawud, Sunan Ibn Madjah & Musnad Ahmad)
Den store hanafi juristen och hadithimamen, Abu Dja’far al-Tahawi (må Gud vara barmhärtig mot honom) skriver i förklaringen av denna hadith:
“Denna hadith visar att en död persons ben har samma helighet och heder som en levande persons ben.” (Mushkil al-Athar)
I en annan hadith anges det:
“Att skada en troende efter hans död är detsamma som att skada honom under hans liv.” (Ibn Abi Shaybas Musannaf)
Även de klassiska lärdes böcker är fulla med exempel som indikerar på att det är förbjudet att dra nytta av en människokropp på grund av att den är hedrad.
Sammanfattningsvis har människokroppen, död eller levande, en stor betydelse. Den är hedrad och helig och på grund av den helighet som är fäst vid den, kommer det att vara förbjuder att förvanska den, skära av delar av den eller vanära den på något sätt.
b) Att skära och förvanska en människokropp är detsamma som att stympa och deformera en gudomligt skapad kropp (muthla), vilket har tydligt förbjudits i shari’an.
Qatada (må Allah vara nöjd med honom) återberättar att Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) brukade uppmuntra givande till välgörenhet och förhindra muthla. (Sahih al-Bukhari, 2/206)
I en annan hadith sade Guds Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara med honom):
“Avstå från muthla.” (Sahih Muslim, 2/82)
Detta stöds också av en vers i koranen, där Gud den Allsmäktige nämner Shaytans (Satans) ord, när han sade:
“Jag skall leda dem på villovägar och inge dem [bedrägliga] förhoppningar och jag skall befalla dem att skära öronen av boskapen och jag skall befalla dem att förvanska [och fördärva] Guds skapelse.” (4: 119)
Att fördärva det naturliga som Gud har skapat, både fysiskt och andligt, är vad Shaytan gillar och befaller en att praktisera.
Vad gäller tillåtelse att ge blod i de fall där det finns ett behov av det (se separat artikel om det på hemsidan) kräver det inte att man skär i några mänskliga kroppsdelar eller något operativt ingrepp på kroppen. Det hämtas och lämnas istället genom injektioner och är på så sätt mer likt mänsklig mjölk som också kan hämtas utan några operativa ingrepp.
c) Den mänskliga kroppen och dess delar är inte i vår ägo så att vi kan förfoga över dem som vi önskar. Den är ett förtroende (amanah) som har getts oss från Allah den Allsmäktige. Som sådant är det förbjudet för oss att sälja, ge eller donera organ från våra kroppar. Islam har förbjudit självmord med samma resonemang. Det finns många texter i Koranen och Sunnah som klart säger detta. Det blir alltså förbjudet för någon att ge sina organ till en annan.
d) Det är förbjudet för en individ att göra skada på sig själv eller andra. Allahs Sändebud (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade: “Det är inte tillåtet att göra skada på dig själv eller på någon annan, (la dharar wa la dhirar)” (Al-Hakims Mustadrak)
En välkänd princip säger:
“Skada kan inte tas bort med en liknande skada.” (i betydelsen, det är inte tillåtet att skada sig själv för att ta bort skada från någon annan). (Ibn Najaym, al-Ashbah, sid. 123)
Det blir därför otillåtet för en levande person att donera en del av sin kropp eftersom det kommer att åsamka honom skada.
e) En princip inom islamisk jurisprudens säger: “När bevisen för att något är förbjudet står i konflikt med bevisen för att det är tillåtet, ges preferens till att det är förbjudet.”(Ibn Nujaym, al-Ashbah wa al-Naza’ir)
I ljuset av ovanstående och andra bevis är det enligt denna grupp av lärda inte tillåtet att transplantera organ, oavsett om de kommer från en levande person eller en död kropp, och oavsett om det finns ett behov av det eller ej. Det finns med andra ord ingen som helst tillåtelse för transplantation eller organdonation.
2) Åsikten att det är tillåtet
Enligt nästan alla stora arabiska lärda och också några nutida lärda från Indien/Pakistan är transplantation och donation av mänskliga organ tillåtet under vissa förutsättningar (vilka kommer att nämnas nedan). Denna åsikt baserar sig på följande grunder:
Den välkända principen (qawa’id) inom islamisk jurisprudens, baserat på Koranen och Sunnah, att användandet av otillåtna medel blir tillåtet i fall av yttersta nöd och behov. Vid sådant behov upphör vissa förbud att gälla, till exempel att det blir tillåtet att äta as och dricka vin om en persons liv är i fara. Allah den Högste säger:
“Vad Han har förbjudit er är kött av självdöda djur, blod och svinkött och sådant som offrats åt en annan än Gud. Men den som [av hunger] tvingas [att äta sådant] – inte den som av trots överträder [förbuden] eller som går längre [än hungern driver honom] – begår ingen synd. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” (Surah al-Baqarah, V. 173)
Koranen tillåter också att i tal (utan att det påverkar tron i hjärtat) bekänna sig som icke-troende (kufr) om det är nödvändigt för att rädda ens liv. Allah den Högste säger:
“Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron – inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron – sådana [människor] ådrar sig Guds vrede och ett hårt straff väntar dem,” (Surah al-Nahl, V. 106)
En grundläggande princip inom Fiqh, baserad på ovanstående Koraniska uttalanden, säger:
“Nödvändighet gör det otillåtna tillåtet”. (Se: Ibn Nujaym, al-Ashbah wa al-Naza’ir, S. 85 )
Enligt Imam Shafi’i (må Allah vara honom nådig), är det tillåtet för en person som är döende av hunger att konsumera köttet från en annan människa. (Se: Ibn Qudama, al-Mugni, 9/335)
Därför, i fall av nödvändighet, blir orena, otillåtna och haram saker tillåtna. När en persons liv är i fara och han är i stort behov av en transplantation, är han i en sådan situation och därmed blir det tillåtet att transplantera ett organ till honom.
b) Med respekt till synen på människokroppens helgd finns två saker som behöver tas i beaktande.
För det första är det sant att den mänskliga kroppen, vare sig den är död eller levande, är ärad och respekterad, men innebär det att den moderna proceduren att ta organ från kroppen vanhelgar den? Islam beordrar oss att ära den mänskliga kroppen men har inte gett oss fixa procedurer för detta. Att vanhelga en kropp kan därför sägas växla från tid till tid och plats till plats.
Därför kan det sägas att den procedur som idag används för att transplantera organ inte faller under begreppet att vanhelga den mänskliga kroppen. Operationen utförs på det mest respektabla sätt man kan tänka sig och kan inte sägas vara respektlös. Det är skälet till att många högt respekterade personer i samfundet ser det som en merit att donera organ och de ses inte ned på.
För det andra, det finns fall i Shari’ah där man bortser från den helgd som kroppen har, till exempel i fallet om att rädda en annan människa.
Det sägs i Tuhfat al-Fuqaha:
“Om en gravid kvinna dör och barnet i hennes mage fortfarande lever ska hennes mage öppnas så att barnet kan tas ut, för i den handlingen ligger att rädda en människas liv och därför har man överseende med att kroppen vanhelgas.” (Samarqandi, Tuhfat al-Fuqaha, 4/261 & Badai’i al-Sana’i)
Detta baseras också på den juristiska principen:
“Om man ställs inför två onda val skall man välja det minst onda av dem.” (al-Ashbah wa al-Naza’ir)
c) Vad gäller att en människa inte äger sin kropp, så ger Islam i vissa fall människan tillåtelse att använda sin kropp. Det är likvärdigt med den rikedom som Allah den Allsmäktige har givit en människa och som han tillåts använda (på ett korrekt sätt) och ge som gåva.
Om en människa drunknar eller befinner sig mitt bland lågor är det oreserverat tillåtet att rädda honom och sätta dig själv i fara. På samma sätt blir det tillåtet att donera sina organ för att rädda livet på en annan människa.
d) Nästan alla lärda tillåter blodtransfusioner och att donera blod när det finns behov av detta (se separat artikel om blodtransfusion). Varför skulle det då vara en skillnad vad gäller att donera organ? Proceduren för organtransplantation säkerställer att kroppen inte vanställs eller stympas. Den är likvärdig med operativa ingrepp som görs på en levande person i medicinska syften.
I ljuset av detta (enligt denna grupp av lärda) är det tillåtet att transplantera och donera organ för att rädda en annan persons liv. Tillåtelsen är dock knuten till särskilda villkor.
Det Internationella Islamiska Fiqh rådet (Majma’ al-Fiqh al-Islami) som består av ett antal stora lärda från runtom i världen undersökte denna fråga i februari 1988 och kom efter omfattande studier med följande uttalande:
Notera att uttalandet från det Internationella Islamiska Fiqh rådet publicerades på arabiska och har översatts till ett antal språk. Nedan finns originaluttalandet på arabiska och en översättning till svenska:
الحمد لله والصلاة والسلام على رسول الله صلى الله عليه وسلم
أما بعد
فإن مجلس مجمع الفقه الإسلامي المنعقد في دورة مؤتمره الرابع بجدة في المملكة العربية السعودية من 18-23 جمادى الآخرة 1408هـ،الموافق 6-11 فبراير 1988م
بعد اطلاعه على الأبحاث الفقهية والطبية الواردة إلى المجمع بخصوص موضوع “انتفاع الإنسان بأعضاء جسم إنسان آخر حيًا أو ميتًا”
.
وفي ضوء المناقشات التي وجهت الأنظار إلى أن هذا الموضوع أمر واقع فرضه التقدم العلمي والطبي، وظهرت نتائجه الإيجابية المفيدة والمشوبة في كثير من الأحيان بالأضرار النفسية والاجتماعية الناجمة عن ممارسته دون الضوابط والقيود الشرعية التي تصان بها كرامة الإنسان، ومع مراعاة مقاصد الشريعة الإسلامية الكفيلة بتحقيق كل ما هو خير ومصلحة غالبة للفرد والجماعة، والداعية إلى التعاون والتراحم والإيثار.
وبعد حصر هذا الموضوع في النقاط التي يتحرر فيها محل البحث وتنضبط تقسيماته وصوره وحالاته التي يختلف الحكم تبعًا لها.
قرر ما يلي:
من حيث الأحكام الشرعية:
أولاً: يجوز نقل العضو من مكان من جسم الإنسان إلى مكان آخر من جسمه، مع مراعاة التأكد من أن النفع المتوقع من هذه العملية أرجح من الضرر المترتب عليها، وبشرط أن يكون ذلك لإيجاد عضو مفقود أو لإعادة شكله أو وظيفته المعهودة له، أو لإصلاح عيب أو إزالة دمامة تسبب للشخص أذى نفسيًا أو عضويًا.
ثانيًا: يجوز نقل العضو من جسم إنسان إلى جسم إنسان آخر، إن كان هذا العضو يتجدد تلقائيًا، كالدم والجلد، ويراعى في ذلك اشتراط كون الباذل كامل الأهلية، وتحقق الشروط الشرعية المعتبرة.
ثالثًا: تجوز الاستفادة من جزء من العضو الذي استؤصل من الجسم لعلة مرضية لشخص آخر، كأخذ قرنية العين لإنسان ما عند استئصال العين لعلة مرضية.
رابعًا: يحرم نقل عضو تتوقف عليه الحياة كالقلب من إنسان حي إلى إنسان آخر.
خامسًا: يحرم نقل عضو من إنسان حي يعطل زواله وظيفة أساسية في حياته وإن لم تتوقف سلامة أصل الحياة عليها كنقل قرنية العينين كلتيهما، أما إن كان النقل يعطل جزءًا من وظيفة أساسية فهو محل بحث ونظر كما يأتي في الفقرة الثامنة.
سادسًا: يجوز نقل عضو من ميت إلى حي تتوقف حياته على ذلك العضو، أو تتوقف سلامة وظيفة أساسية فيه على ذلك. بشرط أن يأذن الميت أو ورثته بعد موته، أو بشرط موافقة ولي المسلمين إن كان المتوفى مجهول الهوية أو لا ورثة له.
سابعًا: وينبغي ملاحظة أن الاتفاق على جواز نقل العضو في الحالات التي تم بيانها، مشروط بأن لا يتم ذلك بوساطة بيع العضو. إذ لا يجوز إخضاع أعضاء الإنسان للبيع بحال ما.
أما بذل المال من المستفيد، ابتغاء الحصول على العضو المطلوب عند الضرورة أو مكافأة وتكريمًا، فمحل اجتهاد ونظر.
ثامنًا: كل ما عدا الحالات والصور المذكورة، مما يدخل في أصل الموضوع، فهو محل بحث ونظر، ويجب طرحه للدراسة والبحث في دورة قادمة، على ضوء المعطيات الطبية والأحكام الشرعية.
والله أعلم.
Shari’ah regler
1) Det är tillåtet att transplantera eller tillfoga (till ett annat) ett organ från en plats på en persons kropp till en annan, så länge som man är övertygad om att fördelen av detta överväger eventuell skada som kan uppstå, och under förutsättning att detta görs för att ersätta något som förlorats, eller återställa dess utseende eller vanliga funktion, eller för att korrigera något fel eller vanställning som ger fysiska eller psykiska men.
2) Det är tillåtet att transplantera ett organ från en persons kropp till en annan person, om det är ett organ som kan regenerera sig självt, till exempel hud och blod, under förutsättning att den som donerar är myndig och till fullo förstår vad han gör, och att alla övriga relevanta Shari’ah regler uppfylls.
3) Det är tillåtet att använda delar av organ som tagits bort från kroppen som ett resultat av sjukdom, för att underlätta för en annan person, som till exempel att använda hornhinnan i ögat som tagits bort på grund av sjukdom.
4) Det är inte tillåtet (haram) att transplantera eller använda ett organ som är livsnödvändigt, som att ta hjärtat från en levande person för att transplantera till en annan person.
5) Det är inte tillåtet (haram) att ta ett organ från en levande person om det resulterar i att essentiella och livsnödvändiga funktioner i hans kropp upphör att fungera, även om det inte innebär ett livshotande tillstånd, till exempel att ta bort hornhinnan från båda ögonen. Att ta organ som enbart leder till en delvis nedsättning av funktionen är ett område som fortfarande är under diskussion, vilket nämns i punkt 8.
6) Det är tillåtet att transplantera organ från en död person till en levande när hans liv är beroende av att få detta organ, eller när hans vitala funktioner är nedsatta på något sätt. Detta under förutsättning att tillåtelse getts antingen av personen medan han levde eller hans arvingar, eller av muslimernas ledare i fall där den döda personen är okänd eller inte har några arvingar.
7) Särskild hänsyn måste tas i alla de fall där transplantation är tillåtet att inget köpande och säljande av organ sker.
8) Det är inte tillåtet att handla med mänskliga organ under några som helst omständigheter. Frågan om den som drar nytta av det transplanterade organet får spendera pengar för att få det, eller för att visa sin uppskattning, är fortfarande ett område som undersöks av de lärda.
Allt utöver de ovan beskrivna scenarierna är fortfarande en del av de lärdas diskussion och kräver fortsatta studier av medicinsk forskning och Shari’ahs regler. Och Allah är den som vet bäst. (Se: Qararat wa tawsiyat majma’ al-fiqh al-Islami, S. 59-60)
Det Islamiska Fiqh rådet i Indien diskuterade också denna fråga och en av dess medlemmar som är en framstående lärd Shaykh Ubaid Allah al-As’adi (må Allah bevara honom) sammanställde en uttömmande artikel. Nedan följer en summering av några av de villkor som nämndes i artikeln (och som inte nämnts i ovanstående uttalande)
1) Det får inte finnas något annat tänkbart alternativ enligt medicinsk expertis.
2) Alla ansträngningar ska göras för att undvika att transplantera ett icke-muslimskt organ till en muslim och vice versa. Endast om detta inte är möjligt får organet från en icke-muslim användas.
3) Endast organ från döda personer får användas. Endast om detta inte är möjligt får organ från en levande person användas.
I sammanfattning, det som sagts ovan är de redovisade synpunkterna från nutida lärda med respekt till organtransplantation och -donation. Det finns även lärda som avstår från att ge något uttalande i frågan.
Min högst respekterade lärare, Shaykh Mufti Taqi Usmani, är en av dem som är ovillig att ge ett uttalande i frågan. I en av hans skrifter som jag har (och som jag också hört uttalat från honom), säger han:
“Efter sammanställningen av boken “Islams regler vad gäller organtransplantation” (av hans högt aktade far, stormuftin av Pakistan, Mufti Muhammad Shafi, i vilken han starkt underströk att det var otillåtet att transplantera organ, vilket också stöddes av Shaykh Taqi), läste jag flera argument som stödde organtransplantation, vilket lämnade mig osäker och kluven i denna fråga. I ljuset av detta avstår jag för närvarande att ge något uttalande.”
Därför, det är tillåtet att följa vilken som av de två synpunkter som framlagts ovan eftersom de båda kommer från stora lärda inom islam. Om man tar synpunkten att det är tillåtet är det rekommenderat, som en försiktighetsåtgärd, att söka Allahs förlåtelse (istighfar) och att donera något till välgörenhet.
Och Gud vet bäst
[Mufti] Muhammad ibn Adam
Fragaimamen.se är en tjänst genom vilken Sveriges muslimer förses med olika imamers svar på deras frågor om islam. Vi som står bakom Fråga imamen tar inget ansvar för eventuella missförstånd, fel implementering av svar eller andra möjliga händelser som kan uppstå efter läsning av material på vår webbsida. Vi tar likväl endast ansvar för material som publiceras på vår webbsida och inte på andra webbsidor eller länkar som vi eventuellt hänvisar till. Alla våra svar får fritt spridas på nätet med villkoret att frågans länk eller Fragaimamen.se nämns som källa. Vid eventuella frågor eller synpunkter, kontakta oss på kontakt@fragaimamen.se.
