SvarID: 00279

Besvarat av Mufti Muhammad ibn Adam
Källa: Daruliftaa.com

Fråga:
Den allmänna uppfattningen är att det enligt sharian är förbjudet för en kvinna att resa utan en mahram under alla omständigheter och även för religiösa ändamål såsom hadjdj (pilgrimsfärden).

Finns det några undantag för denna dom? Om en kvinna vill resa till en annan stad för en religiös konferens/seminarium utan sällskap av man som är mahram, skulle det vara tillåtet? Om hon vill resa ensam (eller med en syster) till ett muslimskt land för att genomföra islamiska studier, skulle det vara tillåtet? Om hon vill åka för att besöka sina föräldrar i hemlandet, men hennes man eller någon annan mahram inte kan följa med, skulle hon få resa själv?

Tillämpas domen på ett annat sätt idag när de flesta resor, i flyg, etc, sker i grupp kollektivt?

Svar:
I Allahs, Den mest nåderike, Den mest barmhärtiges Namn,

Det är i allmänhet otillåtet för en kvinna att resa en tre dagars sträcka (motsvarande 77,25 kilometer) utan hennes make eller en mahram (ogiftbar släkting) som åtföljer henne. (fi: om hon ska resa mindre än 77,25 är det tillåtet så länge som det inte finns någon fara eller dylikt.)

Det finns många tydliga återberättelser från Allahs Sändebud [saw] om detta.

1) Sayyiduna Abu Sa’id al-Khudri [ranhu] återberättar att Allahs Sändebud [saw] sade: "Låt ingen kvinna resa i mer än tre dagar om inte hennes make eller mahram är med henne." (Sahih Muslim)

2) Sayyiduna 'Abd Allah ibn 'Umar [ranhu] återberättar att Allahs Sändebud [saw] sade: "En kvinna får inte resa under tre dagar förutom med en mahram." (Sahih al-Bukhari, nr. 1036 & Sahih Muslim)

3) Sayyiduna Abu Huraira [ranhu] återberättar att Allahs Sändebud [saw] sade: "Det är otillåtet för en kvinna som tror på Allah och den sista dagen att resa en dag och natts sträcka utan en mahram som åtföljer henne." (Sahih al-Bukhari, nr. 1038)

4) Sayyiduna Ibn 'Abbas [ranhu] återberättar att Allahs Sändebud [saw] sade: "En kvinna får inte resa förutom med en mahram och en man får inte träffa henne förutom om hon är [med] en mahram." (Sahih al-Bukhari, nr. 1763)

Imam Nawawi (må Allah vara barmhärtig mot honom) säger i sin monumentala kommentar av Sahih Muslim:

"Det finns många sådana återberättelser som asserterar otillåtelsen för en kvinna att resa utan en mahram. Dessa återberättelser varierar i sina ordalydelser. Återberättelsen från Ibn 'Abbas [ranhu] i Sahih al-Bukhari säger att en kvinna inte får resa utan en mahram, men den tillägger ingenting mer. Men de andra återberättelserna, i Sahih al-Bukhari och på andra ställen, nämner resesträckor som det krävs en mahram för – vissa av återberättelserna anger tre dagar, vissa två, vissa en och vissa till och med mindre." (Se: Imam Nawawis kommentar av Sahih Muslim, 1015)

Enligt hanafitisk idjtihad (härledelse) är den sträcka som det tas hänsyn till här tre dagar och tre kvällar, för återberättelserna som nämner tre dagar & tre kvällar har nått visshetsnivån. Alla följeslagarna [ranhum] som återberättade annat än tre dagar återberättade även tre dagar och tre nätter sträckan. Återberättelserna som nämner en eller två dagar kommer att begränsas till särskilda omständigheter, såsom rädslan för mer fitna (prövning). Därför anser de (Hanafiskolan) återberättelserna som nämner tre dagar & tre kvällar vara grunden för förbudet. (Zafar Ahmad al-Tahanawi, I’la al-Sunan, vol. 10, sid. 11)

Här måste det påpekas att detta syftar på den sträcka som vanligtvis täcks av att gå eller [rida] på ett djur under tre dagar & tre kvällar (med de vanliga pauserna för vila och att äta). Därför gäller restriktionen att resa med en mahram om resans sträcka överstiger detta, även om själva resan kan genomföras på kortare tid. (fi: om man alltså ska resa mer än 77.25 kilometer måste man resa med en mahram, även om resan bara tar 1 timme eller flera dagar)

De lärda har olika åsikter om längden på denna sträcka. Många lärda är av åsikten att det är 16 farsakh och varje farsakh motsvarar 4.8280 kilometer, vilket blir 77,25 kilometer totalt. (Se: Faydh al-Bari ala Sahih al-Bukhari, 2/397)

Således är Hanafi juristerna (fuqaha) mycket tydliga om att en kvinna inte får resa en tre dagars sträcka utan att hennes make eller mahram åtföljer henne.

Den store Hanafijuristen, Imam al-Kasani (må Allah vara barmhärtig mot honom) sade:
"Ett av villkoren för att det ska vara tillåtet för en kvinna att resa på hadjdj är att hon åtföljs av sin make eller en mahram. Om ingen av de kan åtfölja henne, kommer hadjdj då inte att vara obligatorisk.

Vårt (Hanafiskolans) bevis är det som Ibn 'Abbas [ranhu] återberättade från Allahs Sändebud [saw], att han [saw] sade: "Sannerligen får en kvinna inte resa på hadjdj förutom om hennes mahram åtföljer henne." Allahs Sändebud [saw] sade också: "En kvinna får inte resa förutom om hennes mahram eller make följer med henne." Dessutom är en kvinna otrygg om hennes make eller mahram inte åtföljer henne och detta är anledningen till varför det också är otillåtet för henne att resa själv (dvs. inte i sällskap med en främling, m) och denna fruktan (för deras säkerhet, m) ökar när de är i en grupp. Det är anledningen till varför det är otillåtet för en man att vara i avskildhet (khalwa) med en icke-mahram kvinna, även om hon har en annan kvinna som följer med henne." (Bada’i al-Sana’i, 2/1230)

Det anges i al-Fatawa al-Hindiyya:

"Ett av villkoren för att en kvinna, vare sig om hon är ung eller gammal, ska kunna resa på hadjdj är att hon åtföljs av sin mahram om sträckan mellan henne och makkah är tre dagar. Om resesträckan är mindre än det, får hon då utföra hadjdj utan sin mahram." (al-Fatawa al-Hindiyya, 219)

Imam al-Haskafi (må Allah vara barmhärtig mot honom) uppger också samma dom i hans berömda Durr al-Mukhtar, som 'Allama Ibn 'Abidin (må Allah vara barmhärtig mot honom) kommenterar med följande:

"Det är otillåtet för en kvinna att resa tre dagar och tre nätter sträckan. Det kommer dock vara tillåtet för henne att resa en sträck som är mindre än det utan en mahram på grund av behov. Det rapporteras från Abu Hanifa och Abu Yusuf (må Allah vara barmhärtig mot dem båda) att de ogillade att en kvinna reser själv även om resesträckan är en dag och en natt och fatwan (domen) bör vara på denna åsikt på grund av den utbredda omoralen. Detta bekräftas också av hadithen som finns i Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim: "Det är otillåtet för en kvinna som tror på Allah och den sista dagen att resa en dag och natts sträcka utan en mahram som åtföljer henne." Det är dock sagt i al-Fath (Ibn al-Humams fath al-Qadir, m): "Då åsikten [de lärda] är överrens om är den första (dvs. tre dagar och tre nätter sträckan, m), har maken inte rätt att hindra henne från att utföra hadjdj om sträckan mellan henne och makkah är mindre än tre dagar.” (Radd al-Muhtar ala al-Durr al-Mukhtar, 2/465)

Ovanstående utdrag ur de stora uppslagsverken i Hanafiskolan visar tydligt på att det är otillåtet för en kvinna att resa utan hennes mahram eller make. Och det till den grad att vi ser att Ibn 'Abidin (en stor auktoritet) uppger att på grund av den utbredda omoralen och korruptionen under hans tid, ska en kvinna inte ens tillåtas resa en dagssträcka (även om fatwan är på tre dagar och tre nätter/77,25 kilometer). Om så var fallet under hans tid, vad skulle domen vara i vår tid?

Här bör man komma ihåg att grunden för denna dom inte är en ond antagande om kvinnan och hennes sätt att uppföra sig såsom vissa människor helt absurt tror, utan det är för att ta hand om hennes rykte, värdighet och säkerhet. Det är för att skydda henne från begären hos de som har sjuka hjärtan, från att överfallas av en omoralisk person eller en tjuv.

Vissa nutida lärda hävdar att resandet i modern tid har förändrats från hur det var under Allahs Sändebuds [saw] tid. Att det åligger oss att titta på resandet i vår tid. Att det inte är som resandet var förr. Det är inte fyllt med farorna med öknar utan vatten, möten med tjuvar, rånare på huvudvägar, o.s.v. Nu reser man med olika transportmedel som vanligtvis samlar stora mängder av människor samtidigt, såsom flygplan, bilar, bussar, båtar, o.s.v…
Detta inger således mycket förtroende och pålitlighet, tar bort känslor av rädsla hos kvinnan, på grund av att hon inte kommer att vara själv på något ställe och den islamiska rättsprincipen lyder: "Domar ändras när tider ändras". Dessutom har vissa klassiska lärda gjort undantag gällande otillåtetelsen för kvinnor att resa i att de får resa i en grupp eller om det inte finns någon rädsla eller risk för fitna (prövning), skulle det vara tillåtet.

(fi: dessa nutida lärda hävdar alltså ovanstående)

Ovanstående förståelse är felaktig på grund av många anledningar och tillåtelsen för kvinnor att resa utan en mahram kan inte motiveras utefter dess utgångspunkt.

För de första är den islamiska rättsprincipen som citeras ovan säkerligen en vedertagen teori bland de klassiska juristerna (fuqaha), men man måste förstå konceptet bakom denna princip. Innebörden av "lagar förändras" är inte Sharians lagar kommer att förändras i enlighet med tiden och eran, snarare att lagarnas baseras på sedvänja och vana ('urf) eller att fiqh(rättsläro)lagarna som baseras på juristiskt yttrande (ra'i) eller idjtihad (härledelse) har ofta formulerats i ljuset av den rådande seden. Det är därför tillåtet att frångå dem om seden som de baserades på förändras under tidens gång. Domar som baseras på tydliga texter i koranen och sunnan kan aldrig förändras. De lärda i Usul al-Fiqh fastställer att en sed eller en praxis som strider mot en text i koranen eller sunnan är en oacceptabel sed (urf al-Fasid). (Se: Ibn 'Abidin, Nashr al-Urf fi bina ba’d al-ahkam ala al-urf, sid. 115)

För det andra så finns det en skillnad mellan rättsliga visdomar och rättsliga orsaker. Sharians domar baseras alltid på orsaken (illa) och inte på visdomen (hikman) bakom den.

Ett exempel på detta är att visdomen bakom förbudet mot vin och alkohol är att det skapar fiendskap och hat mellan människor och hindrar en från att åminnas Allah. Anledningen är emellertid att det är ett rusmedel. Om någon nu skulle säga att "alkohol kommer att vara halal (tillåtet) för mig, eftersom jag kommer att låsa in mig själv efter att jag har druckit vin, så ingen förstörelse kommer alltså att ske." Varje vettig människa kommer dra slutsatsen att han har fel, eftersom vin är haram (förbjudet) oavsett om man orsakar förstörelse eller skada på andra eller inte. Och dess orsak är: att orsaken till förbudet av vin är att det är berusande, oavsett om det finns någon visdom eller inte." (Se: Usul al-Iftaa & och andra usulböcker).

Detta kan förstås ännu bättre med ett exempel från vår vardag. I lagen står det att föraren måste stanna sin bil när trafikljuset lyser rött. Visdomen bakom denna dom är att den stoppar och förhindrar olycker. Dock är orsaken (illan) bakom denna dom att trafikljuset lyser rött. Om nu en förare som kör mitt på natten ser att trafikljuset lyser rött, men han ser inte några tecken på en bil. Om lagen byggde på visdom (som är att förhindra olyckor), skulle det då vara tillåtet för honom att köra vidare på rött ljus. Men, såsom det är allmänt att:, trots att det inte finns någon möjlighet till en olycka, måste han stanna sin bil annars kommer han att gripas om han blir tagen, för lagen bygger på orsaken och inte visdomen.

Samma sak är det med att kvinnor reser utan en mahram. Visdomen bakom denna dom är säkerligen att skydda henne från de faror som kan uppstå under resan. Det är dock inte den rättsliga orsaken. Orsaken (illan) är att hon reser tre dagar och tre nättersträckan, det kommer därför, oavsett om resan är säker, på ett plan eller till fot, att förbli otillåtet.

Detta är mycket likt domen om att förkorta bönerna medan man är på en resa (qasr). Visdomen bakom denna dom är orimlig svårighet (mashaqqa); men detta är inte orsaken. Orsaken är att resesträckan är tre dagar och tre nätter. Därför har alla Hanafi lärda (klassiska och nutida) uppgett att det åligger en resenär att förkora fardh (de obligatoriska) bönerna, även om så var i en helt bekväm resa. Inte ser vi folk föreslå att bönerna inte ska förkortas på grund av de moderna transportmedlen!

För det tredje; om man skulle titta på de undantag som gjordes av vissa av de klassiska lärda från de andra lagskolorna, skulle det vara uppenbart att dessa undantag och dispenser endast är relaterade till hadjdjfärden (pilgrimsfärden). Anledningen bakom detta är att det i koranen och sunnan har lagts stor vikt vid hadjdj-skyldigheten, så vi har två typer av texter som uppenbarligen motsäger varandra. Detta kan dock aldrig generaliseras till alla typer av resor.

Till exempel så säger Imam al-Nawawi,den store Shafi'i juristen (må Allah vara barmhärtig mot honom) i sin monumentala kommentar av Sahih Muslim:

"Det råder konsensus (idjma') inom umman (nationen) att det är obligatoriskt för en kvinna att utföra hadjdj om hon kan göra det, på grund av den allmänna karaktären av versen: "Pilgrimsfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den." (Ali Imran, 97) och på grund av hadithen "islam bygger på fem saker". Dock har vissa lärda olika åsikter om huruvida en mahram är ett förkrav för en kvinna ska kunna utföra hadjdj. Abu Hanifa (må Allah vara barmhärtig mot honom) anser det vara ett villkor för att hadjdj ska vara obligatorisk såvida inte avståndet mellan henne och Makkah är mindre än tre marahil. Hans åsikt stöds också av en grupp hadithlärda, folket av ra'i, Hasan al-Basri och Nakha'i (må Allah vara Barmhärtig mot dem alla). Men Ata, Sa'id ibn Djubayr, Ibn Sirin, Malik, Al-Awza'i, Shafi'i (må Allah vara barmhärtig mot dem alla) säger att en mahram inte är ett förkrav för att hon ska kunna resa på hadjdj; snarare är villkoret säkerhet under resan. Vissa av våra (Shafi'i) lärda har sagt: "Säkerheten kommer att förväras med maken, mahram eller en grupp av pålitliga kvinnor och hadjdj är inte obligatorisk om en av dessa tre inte hittas. Om det därför bara fanns en pålitlig kvinna skulle hadjdj inte vara obligatoriskt, men det kommer att vara tillåtet att utföra hadjdj. Detta är den korrekta åsikten….

Våra (Shafi'i) lärda har olika åsikter om domen om hennes resa för en extra hadjdj, att besöka familj och vänner, i affärer och andra resor som inte är obligatoriska. Vissa sade: "Det kommer att vara tillåtet för henne att resa för dessa orsaker med en grupp pålitliga kvinnor precis som det är tillåtet för den obligatoriska pilgrimsfärden (hadjdj). Dock uppger majoriteten av de lärda (djumhur) att det inte är tillåtet för henne att resa såvida hon inte åtföljs av sin make eller mahram och detta är den korrekta åsikten på grund av de autentiska och etablerade återberättelserna. Qadhi 'Iyad (m: en stor Maliki lärd) sade: "Alla de lärda har enats om att en kvinna inte får resa på annat än hadjdj och 'umrah förutom i sällskap med sin mahram, med undatag för undantaget av att migrera från Dar al-harb, på grund av att det är förbjudet (haram) för henne att stanna kvar i kuffars länder." (Nawawi, al-Minhdj sharh Muslim ibn al-Hadjdjadj, sid. 1015, Dar ibn Hazm, Beirut)

Ovanstående utdrag från Imam Nawawi (må Allah vara barmhärtig mot honom) indikerar på att dispensen som ges till en kvinna att resa i en grupp med uppriktiga och pålitliga kvinnor eller med en hederlig kvinna endast gäller för hadjdjresan. Den store Maliki lärde Qadhi 'Iyad (som Imam Nawawi citerade ifrån) återberättade alla lärdas samstämighet.

Imam Nawawi (må Allah vara barmhärtig mot honom) bekräftar detta i sin al-Madmju', där han säger:

"Den andra åsikten (i Shafi'iskolan) är att en kvinna inte får resa för annat än hadjdj utan en mahram och detta är den korrekta åsikten och tydligt återberättat från Imam Shafi'i själv i hans al-Umm. Anledningen är att det inte är obligatoriskt att resa för annat än hadjdj. Därefter citerar han alla återberättelser som har återberättats från Allahs Sändebud [saw] om detta. (Se: Kitab al-Madjmu’ Sharh al-Muhazzab, 7/460)

Maliki madhab (skolan) är också ganska tydlig gällande detta. Vi har redan citerat Qadhi 'Iyads åsikt i Imam Nawawis kommentar. Även Imam Dasouqi (må Allah vara barmhärtig mot honom), en av de stora auktoriteterna i Malikiskolan, uppger:

"Om resan är obligatorisk (såsom hadjdj, m) kommer det att vara tillåtet för henne att resa i sällskap med en mahram, make eller en grupp av pålitliga och hederliga människor. Om resan är rekommenderad (mandub och inte obligatorisk) kommer det då endast att vara tillåtet för henne att resa med sin make eller en mahram och inte i en grupp." (Hashiya al-Dasouqi ala Sharh al-Kabir, 2/14)

Hanbaliskolan liknar Hanafiskolan i det att en kvinna inte får resa utan att hennes mahram återföljer henne, inte ens för den lovande hadjdjresan. Imam al-Bahuti (må Allah vara barmhärtig mot honom) säger:

"Om en kvinna utförde hadjdj utan en mahram, kommer detta att vara förbjudet (haram) för henne, även om hadjdjskyldigheten kommer att vara lyft." (Kashaf al-Qina ala matn al-Iqna, 2/213. Se även: Ibn Qudama, al-Mughni, 3/236-237)

Det föregående är tydligt i fastställandet att ingen av de fyra stora fiqhskolorna tillåter en kvinna att resa utan henne make eller en mahram på en resa utöver hadjdj. Shafi'i- och Malikiskolorna gav en dispens i det att hon endast får resa på hadjdj i en grupp av pålitliga och hederliga kvinnor (eller en kvinna, enligt vissa) med tanke på vikten och betydelsen av hadjdjritualen.

Det kommer därför inte att vara tillåtet för en kvinna att resa mer än 77.25 kilometer för att besöka sin familj och vänner, anförskaffa kunskap eller någon annan social orsak. Det är också helt otillåtet i Hanafi- och Hanbaliskolorna för henne att resa på hadjdj och tillåtet med en grupp av hederliga kvinnor, dock  i Shafi'i- och Malikiskolorna.

Vissa försöker att rättfärdiga kvinnors resor med hadithen där Allahs Sändebud [saw] nämnde att en kvinna kommer att resa och utföra Tawaf runt Ka'abn utan en make med sig. (Sahih al-Bukhari).

Denna hadith verkar tyda på tillåtligheten för kvinnor att resa ensamma, men den behöver ytterligare, en mer exakt analys. Shafi'iskolan anser till exempel denna hadith vara ett bevis för att en kvinna får resa på hadjdj utan en mahram om resan är säker. Hanafijuristerna pekade dock ut att denna hadith är en redogörelse för något som kommer att hända och det är därför inte ett tecken på dess godkännande eller tillåtlighet. I varje fall verkar det mycket osäkert att härleda en allmän tillåtlighet för en kvinna att resa ensam i säkerhet från endast denna hadith, särskild med tanke på alla andra bevisen. (Se: Fath al-Bari, Umdat al-Qari & I’la al-Sunan).

Här måste det påpekas att sharia-principen är förbjudna saker blir tillåtna i nödfall, att till exempel konsumera gris blir tillåtet när man fruktar att man kommer att dö av hunger (fi: om man t.ex. är ute i öknen och det inte finns något annat att äta en just gris). Nutida lärda har gett en dispens att om en kvinna inte har en mahram (av en eller annan anledning) och hon är i en svår situation, kommer det då att vara tillåtet för henne att resa. En av de stora nutida lärda, Shaykh Mufti Muhammad Taqi al-Usmani (må Allah bevara honom) säger:

"Men när det gäller en kvinna som varken har en make eller far, inte heller har hon någon annan släkting som kan stödja henne ekonomiskt, inte heller har hon tillräckligt med pengar för att ta hand om sina behov, under denna situation skulle det vara tillåtet för henne att gå ut ur huset med en rättslig (fi: islamiskt korrekt) slöja och tjäna sitt uppehälle, så mycket som hon behöver. När detta lätt kan uppnås samtidigt som man bor kvar i sitt land eller stad, finns det då ingen anledning att resa till ett främmande land. Om det inte finns något annat sätt för henne förutom att resa till en annan stad och hon inte har några mahrams, är det då endast i denna situation tillåtet för henne att ta Imam Shafi'i och Imam Maliks åsikt, för de har gett tillstånd till henne att resa med en grupp av pålitliga kvinnor." (Buhuth fi qadhaya fiqhiyya al-mu’asira, sid. 338)

Här skulle jag vilja tillägga att, som vi har sett, så har Shafi'i- och Malikiskolorna endast gett en dispens för att resa på hadjdj, alltså skulle denna dispens baseras på nödvändighetsprincipen.

Slutligen före avskid, skulle det vara klokt att nämna ett en kvinnas mahram är en permanent icke-giftbar manlig släkting till henne (fi: t.ex. far, bror, dvs. någon som hon inte kan gifta sig med). Enligt majoriteten av de lärda är det inte ett villkor att han är en muslim.

Det anges i al-Fatawa al-Hindiyya:

"En mahram är maken och de som det är permanent förbjudet för att gifta sig med kvinnan, oavsett om det beror på blodsband, fostran (fi: någon som har ammat från samma kvinna som en när båda var mindre än två år gamla) eller äktenskap (såsom svärfarn, m)
Det är ett villkor att han är betrodd, klock och har nått puberteten (baligh), vare sig han är fri eller en slav och oavsett om han är en muslim eller en icke-troende. Om han dock är en elddyrkare som anser äktenskap med relationer och familjemedlemmar vara tillåtet, ska hon då undvika att resa med honom. En pojke som är nära puberteten kommer att anses vara mogen." (al-Fatawa al-Hindiyya, 1/219)

Och Allah vet bäst

[Mufti] Muhammad ibn Adam

_____________________________________

Fragaimamen.se förser sveriges muslimer med lärdas svar på deras frågor om islam. Vi som står bakom Fragaimamen.se tar inget ansvar för eventuella missförstånd, fel implementering av våra svar eller andra möjliga händelser som kan uppstå efter läsning av våra svar. Alla våra svar får fritt spridas på nätet med villkoret att frågans länk eller Fragaimamen.se nämns som källa. Vid eventuella frågor eller synpunkter, kontakta oss på kontakt@fragaimamen.se