Om att glömma hur många rakats (böneenheter) man har utfört: En detaljerad förklaring
SvarID: 00307
Besvarat av shaykh Sohail Hanif & shaykh Faraz Rabbani
Källa: Spa.qibla.com
(Fi: Nedan följer en detaljerad förklaring och om man inte förstår något, vänligen skriv till oss: kontakt@fragaimamen.se, så förklarar vi det ni inte förstår för er in sha’ Allah)
Fråga:
Jag har en fråga som har att göra med att glömma antalet rakats (böneenheter) i en bön…
Svar:
I Allahs, Den nåderikes, Den barmhärtiges Namn.
I Allahs, Inspireraren av sanningens Namn. All lov och pris tillkommer Allah, Den mest nåderike och barmhärtige och må Allah välsignelser och fred vara till vår mästare Muhammad, hans familj, följeslagare och de som följer dem.
’Ala al-Din ’Abidin, ’Allamah Muhammad Amin Ibn ’Abidins son, nämnde i al-Hadiyya al-’Ala’iyya, som har översatts med omfattande fotnoter:
1. Om man har tvivel om hur många rakats (böneenheter) man har bett medan man är i bönen; om detta är första gången som man får ett sådant tvivel [f: i ens liv, efter puberteten] upphävs bönen. (Fi: om det alltså händer en för första gången i ens liv, upphävs bönen och man ska börja om bönen på nytt)
2. Men om man får tvivel efter att man ger salams (fi: fredshälsningarna till höger och vänster när man ska avsluta bönen)…om man till exempel har bett tre [rakats] eller fyra, behöver man inte göra någonting och ett sådant tvivel tas inte i beaktelse såvida man inte är nästan helt säker på att man har missat en rakat (böneenhet), i ett sådant fall upprepar man bönen om man efter salams gjorde något som hade upphävt bönen om det hade gjorts under den [såsom att prata]. Om man inte har gjort något sådant, utför man då bara det som utelämnades och utför en knäböjning vid glömska. (Fi: denna knäböjning kallas för sudjud assahu och utförs i denna situation på så sätt att när man har gjort den extra böneenheten man har missat, sitter man såsom man gör i slutet av bönen, läser at-tahiyyatu, salawat (Allahumma salli ’ala Muhammad..), vänder sig till höger och säger första taslim (as-salamu ’alaykum wa rahmatullah) och sedan vänder tillbaka huvudet och säger ”Allahu akbar” och utför en sudjud (knäböjning) och sedan går tillbaka igen till sittpositionen, därefter utför man en till knäböjning och går sedan tillbaka till sittpositionen och utför två taslim (vänder sitt huvud till höger och säger: ”as-salamu ’alaykum wa rahmatullahi” och sedan vänster och säger: ”as-salamu ’alaykum wa rahmatullah” (såsom man vanligtvis gör i slutet av bönen)
3. Om ett sådant tvivel…uppstår en gång till i ens liv [och därefter], då:
i: handlar man utefter det som man anser vara mest sannolikt. [Så om man tvivlar om man har utfört tre eller fyra rakats och man känner att det är mest troligt att man har utfört fyra, antar man då att man verkligen har utfört fyra och man behöver inte utföra en knäböjning vid glömska. (Fi: dvs. sudjud assahu)] [Detta baseras på fiqh(rättsläro)principen att: ”När visshet inte finns, utgår man då efter [det som är] tämligen säkert.” och att: ”Rimlig säkerhet är som visshet när den senare inte finns.”]
ii. Om det är oklart vad som är mest troligt, väljer man minst antal rakats som man är säker på och bygger på det och man ska ta hänsyn till varje rakat…[Så om man till exempel tvivlar på om man har utfört en eller två rakats och är helt osäker på vilken som det mest sannolikt är, antar man då att man har bett en. Man utför då det som man tror vara den andra rakat och i slutet sitter man i tashahhud. (Fi: dvs. sitter såsom man vanligtvis gör efter två rakat (böneenheter) och läser at-tahiyyat). Sedan utför man vad man tror vara den tredje rakat. Då det finns en möjlighet att detta faktiskt kan vara den fjärde rakat, ska man sedan sitta i tashahhud igen. Sedan ställer man sig upp för det som man tror vara den fjärde rakat och fullföljer bönen. I detta fall och i de fall där man agerar på det lägsta (fi: antalet rakats) som man är säker på, måste man utföra en knäböjning vid glömska (sudjud assahu).]
4. Om ens tvivel distraherar en så pass att man tar en paus och reflekterar lika länge som det tar att [utföra] en enhet av bönen (tre tasbih) utan att recitera något ur koranen, måste man då utföra knäböjningen vid glömska (sudjud assahu). (Fi: om man alltså blir så pass distraherad i bönen om hur många böneenheter man har missat eller ej att man helt plötsligt tar en paus och reflekterar istället för att recitera koranen lika länge som det tidsmässigt tar att säga ”SubhanAllah” tre gånger, måste man då utföra knäböjningen vid glömska)
[5. Om man likväl agerade på det minsta antalet man är säker på, måste man utföra knäböjningen vid glömska, även om man agerade omedelbart, på grund av möjligheten att man kan ha lagt till en rakat.] (Fi: dvs. lagt till en extra rakat i bönen)
6. Om en rättfärdig åskådare berättar för en att man [exempelvis] har utfört fyra rakats och man tvivlar på att det som han säger är sant, är det rekommenderat att upprepa bönen av ren försiktighet och om två rättfärdiga människor berättar för en [F: som båda är säkra på att man har missat en rakat] är det då nödvändigt att upprepa bönen. [’Ala’ al-Din Abidin, al-Hadiyya al-’Ala’iyya 126]
Några allmänna råd
1. För att göra livet enkelt för en själv: Om det uppstår tvivel hos en, ska man omedelbart rådfråga sitt hjärta och följa det som dominerar. Man behöver inte utföra en knäböjning vid glömska i ett sådant fall. (Fi: dvs. om man är säker på att man har bett hela bönen ordentligt, behöver man då inte utföra en knäböjning vid glömska)
2. Om man måste tänka en stund bör man då göra det medan man reciterar eller gör några tasbihs. På så så sätt kommer man inte att vara tyst så länge som det tar att läsa tre tasbihs och ingen knäböjning vid glömska kommer att krävas. (Fi: om man alltså tänker medan man reciterar eller läser någon tasbih i bönen, såsom t.ex. ”Subhana Rabbi al-’Adhim” i ruku (bugningspositionen) måste man då inte utföra knäböjningen vid glömska som man annars skulle behöva göra om man stannade upp och tänkte så länge som det tar att säga ”SubhanaAllah” tre gånger.)
3. Ignorera tvivel som du får i bönen efter den. Detsamma gäller för tvagningen och det rituella badet. När en handling väl är avslutad, går man inte tillbaka till den såvida man inte är säker på att man har missat något.
4. Kom ihåg att den primära utgångspunkten om alla handlingar är att de både är giltiga och sunda. Detta är vår operationella visshet. Om vi efter detta får några tvivel, har de ingen betydelse på grund av den allmänt accepterade fiqhi(rättsläro)regeln: ”Visshet rubbas inte av tvivel.” och att ”Visshet rubbas endast av visshet.”
Och må Allah välsignelser vara till den som sade: ”Sannerligen är denna religion enkel” och vars Herre förkunnade att han är: ”en nåd till hela skapelsen.” och över hans ädla familj, rättfärdiga följeslagare och alla de som gick i deras fotspår.
Må Allah göra oss av dem som är älskar på riktigt, har hög beslutsamhet och följer Hans Älskades [saw] väg.
Wassalam
Sohail Hanif & Faraz Rabbani
___________________________________________________________________
Fragaimamen.se förser sveriges muslimer med lärdas svar på deras frågor om islam. Vi som står bakom Fragaimamen.se tar inget ansvar för eventuella missförstånd, fel implementering av våra svar eller andra möjliga händelser som kan uppstå efter läsning av våra svar. Alla våra svar får fritt spridas på nätet med villkoret att frågans länk eller Fragaimamen.se nämns som källa. Vid eventuella frågor eller synpunkter, kontakta oss på kontakt@fragaimamen.se